Helena

Frejas favoritmat i ny tappning med större bitar.

2 broccolistånd
1/2 gul lök
1 vitlöksklyfta
1dl risonipasta

50g ost, idag blev det cheddar
Mjöl
Grädde/mjölk

- Dela ett stånd i små små buketter och dela löken i fyra klyftor. Lägg i en kastrull och koka upp. När vattnet kokar, häll i pastan och koka ca 10 minuter.

- Dela de överblivna stjälkarna och det andra ståndet i mindre bitar och koka upp tillsammans med vitlöken. Mosa till en puré.

- Koka ihop en vanlig ostsås och blanda i broccolipuren. Det kan vara bra att göra såsen ganska tunn. Men inte rinnig.

- Blanda ihop sås, pasta och broccolibuketterna och servera.

Vi njuter av långledigheten och Freja hjälper sin pappa sätta kabelkanaler.

Jag lovade ju att nästa inlägg skulle bli positivt. :)

Jag vet inte om det beror på att jag kan se slutet på mammaledigheten eller om det beror på att jag funderar mer och mer på syskon eller om det helt enkelt beror på att Freja helt plötsligt har blivit ett barn och inte en bebis, men jag grubblar, ältar och mår lite halvdåligt över framtiden.

Hopplöst!

Jag vill verkligen inte älta. Gör något åt det istället! Men jag sitter fast.

Jag mår skitdåligt över att vi inte fick den dagisplatsen vi ville ha och då får jag ångest över att jag inte har körkort. För det kommer ställa till det extremt mycket om inte dagisplatsen löser sig. Och eftersom det är massa problem med dagisplatsen så tycker jag att det är jobbigt att fundera på när jag ska börja jobba.

Men gör jag något åt det? Nix! Jag bara gnäller. Lägg av!!!

Tanken på syskon är ett helt annat dilemma. Ett stort dilemma. Jag är livrädd. Fullkomligt livrädd. De förstörde min förlossning. De förstörde mitt självförtroende. De förstörde! Och med de så vet jag inte riktigt vilka jag menar. Men det blev förstört. Jag klandrar ingen och tycker ändå jag blev väl omhändertagen men något förstörde. Det förstörde så mycket. Jag kämpade så. Jag var så stolt över mig själv. Och sen rasade allt. Jag kämpade så länge och känner ändå inte att jag har gått igenom min egen förlossning. Det är förkrossande. Jag vet.. Konstigt ordval men jag hittar inget annat ord.

Även om det var fantastiskt jobbigt så tycker jag att det var ganska hanterbart. Jag fixade det. Jag hittade sätt att ta hand om smärtan och lyckades ta mig igenom starka värkar helt lugn och samlad. Även om vissa börjar fullkomligt överraskade mig och fick mig att tappa kontrollen, kasta mig i Samuels famn och få panik. Men jag samlade mig. Jag kände mig stark.

Ändå känner jag mig helt nollställd inför en ny förlossning. Räddare än jag var när jag inte visste något. Jag kan inte riktig sätta ord på känslan men det känns som jag kämpade och var nära min gräns och jag har inte en aning om hur långt jag hade kommit. Jag fick aldrig chansen att prova på någon smärtlindring. Jag vet dit enkelt ute hur jag hade hanterat resten. Jag vet inte hur mycket värre det hade blivit.

Jag var trots allt nästan 8 cm öppen när de upptäckte att hon låg i säte. Men hur mycket lindrade morfinet de sprutade in i mig? För när jag vaknade på natten kunde jag inte kontrollera smärtan alls. Fast då kastades jag in i 8cm-värkar helt nyvaken och halvt drogad. Hade jag klarat av att hantera det utan allt runt omkring? Aaaaaagghhh!!! Det värsta är att det inte finns några svar på frågorna.....

Åh fy vilket inlägg det blev. Snacka om att gnälla av sig. Men jag måste få utlopp för det någonstans. Speciellt förlossningstankarna äter upp mig inifrån...

Jag lovar att vara positivare i nästa inlägg!

Vas skönt att det är fredag mitt i veckan. Samuel är dessutom ledig på fredag (om man bortser från ett snabbjobb mitt på dagen). Så får ha honom hemma hela helgen.

Vi har massa familjeaktiviteter och mys inplanerat. Rebecca, Samuels syster, med familj kommer ner imorgon och Erkki, min morbror, och hans familj kommer ner till Läjet idag. Så någon gång under helgen ska vi dessutom tjuvstartade firandet av en viss snart-1-åring. :D

Så dagens uppgift är att baka tårtbotten. Jag funderar dessutom på att baka bottnarna till tårtorna vi ska ha när hon fyller år när jag ändå håller på. plus att jag måste städa golven här hemma. Så jag ska umgås med mina vänner elvispen, dammsugaren, dammtrasan och moppen idag. :)

Ikväll ska vi ut på äventyr. Malin kommer hit och passar Freja så ska jag och Samuel ner till Halmstad och gå på bio - Avangers. Ska bli så mysigt. Farbror Klaesson ska också med och han har en date med sig. Mycket spännande. Samuel har dessutom bestämt att vi ska ta motorcykeln ner och jag antar att det är dag att jag åker med honom. ;)

Fullspäckad dag helt enkelt. Tur det inte kommit ut något nytt avsnitt av mina serier idag. ;)

Idag äter mamman och barnet samma mat. Väldigt praktiskt. Det var dessutom väldigt populärt hos fröken F.

Torsken är kokt med purjolök och svartpeppar i vattnet för att få lite smak.

Såsen är gjord på matgrädde och spad från fisken och smaksatt med ett kokt ägg, dill och svartpeppar.

Potatis och ärtor till också såklart. :)

Ny favorit enligt Freja. Hon gapade efter mer hela tiden och åt en jätte portion.

Det här blev ca 6 portioner.

2 stånd broccoli
½ zuccini

3/4 dl risoni

kokspad
vispgrädde
riven ost
svartpeppar

Jag använde hela det ena ståndet, inklusive "stammen" (heter det så?), och bara buketterna av det andra.
Jag kokade pasta och grönsaker för sig och la i zuccinin när broccolin var ungefär halvklar.

Sen lät jag kokspad och vispgrädde koka ihop lite. Jag hade ungefär hälften av varje och skulle gissa på att det var ca 1dl av varje, kanske lite mer. Jag mätte faktiskt inte den här gången. Sen blandade jag i riven ost. Idag fanns det herrgård i kylen så det fick bli det. En näve så typ 1dl. Plus att jag fick reda upp såsen med lite vetemjöl utbladat i kallt kokspad.

Jag mixade grönsakerna, blandade i pastan hel och hällde på såsen.

Succsé!