"En sann elfsborgare ger aldrig upp"

Det har gått oändligt många omgångar sedan säsgongen började och jag har ännu inte lyckats gå på en ända match. Men igår var det äntligen dags.
Det var inte på Borås Arena. Det var inte ens en allsvensk match. Det var på Örjans vall. Det var svenska cupen. Men jag fick äntligen gå på live fotboll. Och vi vann. Vilken härlig seger.

Första halvlek var usel. Jag som längtat så.
Men efter paus kom båda lagen ut med nya krafter, speciellt Elfsborg.
Trots det tog HBK ledningen i 62:a minuten. Men en sann Elfsborgare ger aldrig upp och i 92:a minuten kom kvitteringen, bara sekunder innan matchen var slut. Men HBK gav sig inte utan tog istället ledningen igen i 6:te förlägningsminuten. Men återigen lyckades vi kvittera med 10 minuter kvar. Så matchen gick till straffar och tack vare "Johan Wiland - Sveriges nr. 1" som otroligt nog räddade två straffar vann vi till slut matchen och är vidare till kvartsfinal.  

Foto: Elfsborg.se

Vilken känsla. Jag fick äntligen ta på mig de fina gul-svarta och känna spänningen.
Så trots en total publiksiffra på 2200 trogna supportrar där en väldigt, väldigt liten del stod i bortasektionen så var jag lycklig. Jag hade åter igen fjärilar i magen. Gul-svarta fjärilar. Och gud vad jag har saknat dom.
På lördag möter Elfsborg Torshavn från Färöarna i ett andra möte i första omgången av Intertotocupen och otroligt nog är jag i Borås. Jag ska bara få igenom det hos den andra halvan av familjen. Men jag håller tummarna. En hemmamatch hade varit underbart.

"Nu slipper vi."

EM-äventyret tog slut.
Det tog slut ovärdigt.
Vi var värda mer.
Vi var bättre än så.

Igår fick hela Sverige uppleva den mörka sidan av fotbollen. Den sidan av fotbollen som får sina anhängare att vilja gräva ner sig i ett hål någonstans och aldrig mer behöva höra ordet fotboll ens. Många skämdes säkert, många blev säkert arga. Men jag blev bara besviken. Inte på laget utan bara rent allmänt besviken.

Mot Grekland fick vi se ett aktivt Sverige. Ett Svergie som gick framåt och som faktiskt gjorde mål, vilket vi inte blivit bortskämda med i mästerskap. Även i matchen mot Spanien fick vi se ett landslag som fick oss att hoppas. Att vi överhuvudtaget gjorde mål mot Spanien chockade mig, trots att jag är optimist in till döden och hoppades så hårt att jag nästan trodde på det så fanns det till och med tvivel hos mig inför den matchen. Att sedan kunna försvara det resultatet vi hade skaffat oss trots den spanska tjurens framfart var imponerande. Visst ett mål till hade gjort allt mycket lättare, men jag var stolt. Trots det där sista målet och en förlust i protokollet.

Men igår... Vad hade hänt?? Till och med lag som säkrat gruppsegern var mer aktiva och hade mer kämparglöd. Det var ett passivt Svergie som inte verkade vilja vinna. (Eller som kommentatorerna sa igår: "Initsiativrika och passiva" hur nu det går ihop.) Det fanns några som verkade vilja. Ljungberg var en av dom. Zlatan anslöt sig bitvis, men ibland kändes det som att återigen titta på VM 2006. Igår var vi inte värda några poäng, hur mycket jag än skulle vilja säga att det var orättvist och vi skulle ha vunnit, så var det inte så. Ryssland ville vinna, det ville inte Sverige.
 
Men hur mycket kan vi förvänta oss egentligen? Sverige har ett till synes ganska gammalt landslag och vi behöver ett generationsbyte. Vi hann helt enkelt inte med igår när den ryska armen stormande fram.

Och alla som vill att Lagerbäck ska av gå hit och dit. Snacka om att leta efter en syndabock. Innan gårdagens match var det aldrig något snack om att han skulle avgå. Jag personligen har sagt länge att det är dags för en förändring. Men inte ens jag som inte har mycket till övers för vår kära tränare kan säga att förlusten var hans fel.

Så EM som såg ut att bli ett bra svenskt mästerskap tog slut.
Alla har fruktat Holland i kvartsfinalen. Nu slipper vi.
Kan det vara så att till och med landslaget varit så fokuserat på att slå Holland att vi allihopa helt enkelt glömde bort Ryssland??

Men trots matchen igår tycker jag ändå att det svenska regalskeppet skönk med flaggan i topp. Vi har trots det, i mina ögon, gjort ett ganska bra mästerskap. Två väldigt fina matcher och i det stora hela är jag stolt ändå. Det som är synd är att vi inte får se hur långt det hade räckt....

"Stormatch efter stormatch"

Det härliga med stora mästerskap är att det är stomatch efter stormach.
Nu sitter man här hemma i soffan och lyssnar på hur en halv fotbollsstadio sjunger italienska nationalsången och det är alldeles avspark. En repris av 2006 års VM-final. Dock utan stjärnor som Zidane, men fortfarande stjärntätt på plan och stämningen är så stark att man känner pressen hela vägen till Falkenberg.

Men ikväll håller jag på Rumänien. Alltid roligt när otippade lag kan gå vidare. Precis som när Grekland tog hem Em-titeln. Det är alltid roligt när Europa och världen blir chockade. Holland kommer säkert inte lägga sig men vilket lag går ut och ger 100% när absolut ingenting hänger på matchen. Vilken spelare går för fullt och riskerar att bli skadad och missa en kvartsfinal (mot Sverige måntro???) utan att man behöver. Troligen ingen. Och rumänien har imponerat så här långt. Ni kan tänka er skandalen i både Italien och Frankrike om de två tidigare VM-finalisterna åker ut redan i gruppspelet. Man kan inte annat än bli skadeglad.

Men Holland är trots allt ganska givna som Em-finalister och kanske till och med EM-mästare i mitt tycke. Inte något lag som imponerat så mycket som Holland gjort än så länge. Men man ska inte dra några förhasta slutsatser. Mycket kan hända i fotboll. Det är det som är tjusningen. En dålig match (förhoppningsvis i en eventuell kvartsfinal mot Sverige) kan göra att drömmen tar slut. Och Holland har inte riktigt visat färg i alla lägen än så länge. För att vinna ett EM måste man kunna vinna trots att man gör en dålig match och än så länge har Holland bara gjort bra matcher. Vi kan ju alltid hoppas att det blir Sverige som stoppar det oranga segertåget.

Men först ska vi slå ryssarna. Det tar vi hand om imorgon.


"Vindrickande och kortspelande"

Ska börja med att grattulera min älskade Malin och hennes Peter till sin nyfödda ängel Lucas. GRATTIS!!!

Sen är ju frågan vart man ska börja någonstans.
Det har hänt en hel del sedan jag skrev senast. En veckas semester har vi lyckats avverka. En underbar vecka på Öland tillsammans med Emelie och Dennis. Det har varit en vecka full av skratt och avkoppling. Och givetvis har det blivit en del vin.

Vi har varit på utlfykter. Vi har ättit lunch i Europas största kvarn. Vi har skrattat åt apor, åkt vattenrutchkanor och åkt karuseller tills vi mådde illa på Ölands djur och nöjespark. Vi har letat efter troll i trollskogen. Vi har haft det väldigt bra.

Campingplatsen var i det närmaste helt tom vilket passade oss utmärkt. Mindre grannar att störa med vårt vindrickande och kortspelande långt in på nätterna. Vädret var inte toppen hela veckan men vi har haft uppehåll 99% av tiden så jag klagar verkligen inte. Nu är det bokat en skidsemester till vecka 2. Sen får vi väl se om vi har råd med en utlandsresa i vinter. Det hade jag verkligen önskat mig. Beror lite på vad min sambo beslutar om resten av sommaren.

En kort beskrivning av en hel vecka jag vet... men tiden räcker inte riktigt till.

Nu ska jag sätta mig och fortsätta planera midsommar. Det blir som vanligt massa leker och det kan till och med vara så att de välkända grogghinkarna kommer fram. Tack och adjö för den här gången.





"Men vem är en fegis?"

Ännu ett nytt badäventyr - I SÖTVATTEN!
Trots att det bara var jag, Samuel och Malin som var på badhumör i går efter jobbet bar det iväg ut mot Heberg och ännu en insjö. Vi lämnade alla våra torra vänner i Falkenberg, det var ju trots allt deras förlust.

Efter en lååååång promenad i skogen och bestigningar av en och annan fet backe hittade vi tillslut fram till platsen. Jag vill kalla det strand men det går inte. Platsen bestod av jord, några stenar, träd och buskar. Och så klart klippor. Anledningen till promenaden var att de modiga skulle kunna hoppa ner i vattnet från olika höga klippor. Inte hade vi uppfattat det som att det var nästan den enda vägen ner i vattnet. Det fanns ju en fegisklippa som bara var knappa metern hög, men vem är en fegis? :)

Vi flickor höll oss dock till den mellersta klippan som var dryga 6 meter hög (uppskattningsvis så klart, vi mätte den knappast.) Samuel skulle ju givetvis vara värst och hoppade från den 9 meter höga. Men vilken känsla! Det var riktigt roligt faktiskt. Tog en ganska bra stund innan man landade i vattnet. Jag har ju hoppat från 5 meters höjd många gånger förut från hopptorn ner i en pool men det här var något helt annat. När man tog klivet ut såg man bara en lodrät klippa och kolsvart vatten. Man ångrade sig varje gång och varje gång när man var 10 cm från kanten fick man världens klump i magen. Men gud vad skönt det var när man landade i vattnet.

Men vi överlevde hoppen utan skador. Eller ja, nästan i alla fall. Malin rev sig själv under näsan i andra hoppet så det började blöda, men det var ju lite självförvållat. :)

Blir i alla fall fler äventyr till den sjön.

   

"Bada i sötvatten"

Vad saknar en inbiten inladsflicka mest när hon flyttar till kusten?
Svaret är enkelt - insjöarna.
Men idag har jag äntligen fått bada i sötvatten igen.

Strax utanför Ullared har vi spenderat hela vår eftermiddag. Jätte fin strand med både gräs, sand och sten omslutet av skog, en typsik insjöstrand med andra ord. Och så jag har saknat det. Slippa saltet är helt underbart och vid en insjö är det dessutom lugnt.


"Sommaren är inte kort"

Dåligt med aktivitet i bloggen nu. Kan kanske förklaras med att det har varit desto aktivare i verkliga livet det senaste så tiden har helt enkelt inte funnits. Men nu i väntan på att min älskade Samuel ska komma hem tar jag mig tid att uppdatera mina läsare på va som hänt i mitt liv.

Sommaren är här.
Sommaren är inte kort.
Inte den här sommaren i alla fall. ALDRIG! Värmen ska f-n hålla i sig. Jag har bokat en fin sommar och då ska jag få det också.
Lite färg på skinnet har man fått i helgen i alla fall. Igår var vi på stan hela dagen och sen blev det brännboll på kvällen igen. Så sjukt roligt så det är inte sant. Och idag har vi legat på stranden hela dagen. Och mycket stran blir det nästa vecka eftersom jag inte jobbar så mycket. Nu ska jag stekas. :)

Om en vecka vid den här tiden sitter jag på Öland med våra nyfunna älskade vänner Dennis och Emelie. Det ska bli underbart! Jag längtar verkligen.

Längre och mer detaljrik uppdatering kommer. Nu har jag inte fler minuter över.


RSS 2.0