Helena

Ledig tisdag och Freja slog till med en sovmorgon. För ja.. Nu för tiden är faktiskt 7.20 sovmorgon. :)

Så jag känner mig riktigt utvilad idag. Det var länge sen. Perfekt tänkte jag... Då ska jag passa på att grovstäda, tvätts och annat sånt kul. Tills jag gick upp på toa...

Hej mensen!
Hej mensvärk!
Hej soffan!

Så jag fick helt enkelt ändra på planerna Grovstädning och utelek blir soffhäng och innelek. Kanske tom nån tecknad film. Lite nödvändigt ska jag nog kunna klämma in iaf. Tvättmaskinen är igång och snart ska dammsugaren fram. Svärmor ska vara barnvakt här i em och då vill man att lägenheten är i okej skick.

I eftermiddag sätter jag mig på tåget och åker upp till Göteborg och Sahlgrenska för att möta upp mina bröder och hälsa på pappa. Jag måste erkänna att jag är nervös. Risken är ganska stor att han är svag och trött och jag är inte van att se honom sån. Föräldrar brukar vara starka. Iaf min pappa!

Nä. Nu ska jag försöka roa min dotter. Hon tycker inte jag är alls rolig idag. Tack och lov att hon är så himla duktig på att leka själv för idag har jag oooooont.

Idag är det segt. Jag är på väg att bli rejält förkyld så jag ligger och vilar i soffan. Och vad gör Freja då? Hon ger mig en nalle och lägger sin snutte hos mig. Underbara älskade unge.

När jag sen tar på mig filten åker fjärrkontrollen i golvet då kommer hon rusande och tar upp den åt mig. Hon tar allt bra hand om sin mamma. :)

Jag hade gett vad som helst för att få sova ett par timmar till. Men det är ändå ganska mysigt att vara uppe tidigt på morgonen. Just nu känns det faktiskt så mysigt att jag hade kunnat tänka mig att gå upp vid den här tiden imorgon också fast jag är ledig. Bara för att kunna mysa upp i soffan med en kopp te utan att behöva stressa iväg till dagis och jobb. Men jag lär inte tycka likadant när jag vaknar imorgon. ;)

Det är så himla tråkigt när en bra kväll avslutad med bråk. Eller inte ens bråk. Bara gnäll eller tjafs eller vad man nu vill kalla det.

Vi firade vår förlovningsdag med en underbar middag på Laxen och hade jättemysig tillsammans. Men ändå sitter jag ensam i soffan med intorkade tårar runt ögonen och Samuel ligger inne i sängen och sover. Orättvist! Varför kan killar bara strunta i allt och somna hur lätt som helst.

Tjafset var så himla onödigt också. Och Samuel tycker jag är så löjlig. Men man kan inte hjälpa hur man reagerat. Han kommenterade iaf att jag pratade för mycket när vi kom hem och låg i soffan och glodde på tv med Malin och Mattias. Och det förnekar jag inte. Jag pratade alldeles säker en hel del. Helt utan att jag tänker på det. Men jag blir ändå så himla ledsen. Han är hemma så jäkla lite nu för tiden så han kan fan stå ut med att jag pratar. Jag är ensam med Freja så mycket att jag tycket det är väldigt skönt att ha vuxna att prata med. Förlåt mig!!!

Plus att det faktiskt är en del av min personlighet. Jag pratar! Det är inget nytt direkt. Jag tycker inte att det är så jävla charmigt att han ligger och somnar i soffan när alla andra umgås heller. Så det så!!!

Fy!

Jag varnade för ett gnälligt inlägg. Was I wrong?

Nu sitter jag iaf här och kan inte sova för att jag funderar och ältar allt som händer. Jag blir så irriterad på att han bara kan ignorera allt. Och imorgon kommer han låtsas som ingenting. Men jag funderar starkt på att vara tyst så mycket jag vara kan. Bara för att markera. Så småsint känner jag mig just nu.

Jag har aldrig varit så stolt över mig själv!

Blä!!!!

Den här nya vardagen utmanar mig på andra sätt än jag trodde. Jag trodde den stora utmaningen skulle vara att hinna med allt och orka allt. Och det är det också. Det är så klart den stora förändringen som vi går igenom.

Men... Dom Tony Irving hade sagt...

Det dyker upp en massa andra utmaningar på vägen. En massa små förändringar man måste hantera. För Freja förändras.

Det är klart hon förändras. Det måste hon. Hennes vardag har förändrats mest. Och jag som mamma måste hitta nya sätt att hantera henne, ta hand om henne och uppfostra henne.

Hon vaknar tidigt på morgnarna, oavsett om hon sovit färdigt eller inte, och ligger i sängen och gnäller. Hon är inte ledsen eller arg bara gnällig. Hon är väl antagligen trött. Otroligt frustrerande som mamma. Idag vaknade hon t.ex. 5.50. Härligt!

Hon klättrar, kastar sig, kryper, springer och testar sin kropp rent allmänt. Jag hittar henne stående på armstödet på fåtöljen i hennes rum, hon försöker klättra ner från pallen med huvudet före, ställer sig på våran ostabila, mjuka sittpall, hänger sig i möbler så hon nära på välter det över sig och sååå mycket mer. Har någon ett par extra ögon att låna ut?

Och så min största utmaning: HON utmanar mig. Konstant och hela tiden. Hon testar mig i allt jag säger och får hon inte som hon vill blir hon fullkomligt V A N S I N N I G! Hej trots! Men jag kämpar på. Tur jag är envis för jag ger mig ta mig tusan inte i första taget. Men jag säger bara en sak... Tur det går över!

Man kan lugnt säga att allt har ändrats de senaste veckorna. Vi har gått från en familj med en lugn bebis till en upptagen småbarnsfamilj med en vild, utmanande, sprudlande, påhittig, nyfiken och tuff liten tjej.

Hur gick det till?

But I love it! Det finns inget bättre än att se henne växa upp och utvecklas. Även om det är jobbigt ibland. :)

Två tröttisar som är redo för dagens utmaningar!