"Leendet är oundvikligt"

UNDERBART!!!


Foto: Aftonbladet

Flera gånger under dagens outhärdliga Champions League final frågade jag mig själv, och mina "medtittare" varför jag egentligen tycker om fotboll?!
Jag var så nervös att man kunde se hjärtat slå utanpå min väldigt vackra röda matchtröja och nervositeten gjorde mig illamående och kallsvettig. Vad är det som är så underbart med det?
Men glädjeruset som sprider sig i kroppen när Ronaldo gör 1-0 är obetalbart. Det finns inget som slår den känslan. Eller när Edwin van der Saar räddar Anelkas straff är lyckan total. Den är så stor att man inte kan hantera den. Leendet är oundvikligt och tårarna samlades i ögonvrån. Vem behöver droger när man har fotboll!?

Vilken match. Aldrig var man lugn. Inte en sekund som man kunde vara säker på en seger. Jag vågade inte hoppas förän sista straffen var lagd.

Giggs är Uniteds "mesta" spelare efter kvällens final. Vilken spelare. Perfekt att han fick sätta sista straffen för kvällen dessutom. Både den och 2-0 mot Wigan när ligan säkrades. Han är kungen av Man United helt klart. Inte den bäste spelaren men trots det kung.

Drogba gjorde en riktig Zidane idag. Jag kunde inte låta bli att skratta. Dels för att Chelsea fick ett rött kort men framför allt för att det var just den där äckliga Drogba som fick det. Jag kan inte riktigt säga varför, men hela min själ hatar den mannen. Hans örfil var väl kanske inte riktigt lika illa som Zidanes stångning, men känslan var det samma. Oddsen att komma undan med en örfil är nog dock större.

Men oj vilken nervositet.
När Chelsea skulle lägga sin femte straff och kunde avgöra finalen redan där stod jag redan redo i dörröppningen med väskan på axeln för att snabbt kunna återvända hem och slicka mina sår. Istället sitter jag här nu och är så uppe i varv av glädje och tillfredställesle att det inte finns en möjlighet att sova än. Trots vetskapen att klockan ringer kl 5. Tur att man bara ska jobba fyra timmar. Jag kan nog leva på glädje den stunden.

Det blir nog verkligen till att drömma söta drömmar i natt. Röda kommer dom vara i alla fall och imorgon kommer det definitivt inhandlas en "The double" tröja som ska användas flitigt i sommar. Speciellt i närheten av Mattias.

Sov gott alla röda!
Och alla blå också, trots att ni förmodligen gråter er till söms.

"Mitt fotbollshjärta ler"

Idag är det dags.
Idag ligger mina nerver utanpå huden igen.
Idag är det Champions League final i Moskva.

Den röda delen av mitt fotbollshjärta ler, den gul-svarta delen ler också efter 3-0 vinsten mot IFK och kommer fortsätta le under hela EM-uppehållet, men idag är det den röda delen som gör sig mest påmind.

Det är så mycket som står på spel. Man kan ju inte, inte vara nervös. Men det är det är som gör livet lite extra roligt. Fotbollen. Känslan som den medför - spänningen, nervositeten, lyckan, rivaliteten, ja helt enkelt allt fotbollen ger.

Hela dagen har jag haft en klump i magen. Men det är en bra klump. Det är förväntan. Jag har inte känt så här sedan den 5 november 2006 när jag vaknade på morgonen och mitt älskade Elfsborg hade chansen att ta hem guldet. Så jag hoppas att jag får känna samma lycka ikväll som gjorde den kvällen. Den kyliga kvällen i Borås är mitt hittills starkaste fotbollsminne, nu lägger vi till den 21 maj 2008 till samlingen tycker jag.

Ikväll kan vi ta andra guldet för säsongen. Ikväll kan vi snuva Chelsea på ännu en stor titel. Ikväll kan vi ta dubbeln.
Ikväll tar vi dubbeln!!!

"Min skadeglädje kom väl till hands"

Det var så länge sen jag skrev nu att jag inte riktigt vet vart jag ska börja.

Förra helgen var det grill och stor sammankomst hemma hos Malin och Mattias. Hela det gamla gänget var samlat igen, plus en massa nytillkomna vänner. Angela, Robin, Bevvan och Jens var nere. Det var evigheter sen jag träffade dom. Inte sen nyår. Så var hela CAB gänget där med sina respektive. Många vänner blev det och som vanligt händer det saker på våra fester. Vad vore en fest utan lekar eller tvälingar. Och vad är perfek när man är många och det är fint väder ute?? BRÄNNBOLL! Efter mat och en del att dricka var det av till fotbollsplanen. en blöt fotbollsplan dessutom. Min skadeglädje kom väl till hands när alla gled omkring och en och annan pojk fick till otroligt charmerande vurpor, jag skrattade så jag skrek helt enkelt. Flickorna höll sig på benen så klart. Alla paren delades upp så alla mötte sina respektive och JAG VANN ÖVER SAMUEL. Vilken känsla. Först minigolfen och sen brännboll. Lyckan är total.

Brännbollen är överlägset det roligaste som har hänt sedan mitt senate inlägg. Det blir det garanterat fler gånger i år. Midsommar bland annat, fast då får våra berömda grogghinkar agera konor. Så varje gång du stannar vid en kona får du ta dig en shot ur hinken. Gör du frivarv får du helt enkelt dricka ett helt glas ur sista hinken. :) Det kan ju inte bli annat än roligt.

Mer nyheter och roliga händelser kommer. Men inte idag. Nu ska jag försöka plugga lite innan jag ska till jobbet.

Måste hålla tankarna aktiva idag. Jag ska försöka mig på att sova ensam i lägenheten för första gången sen vi flyttade hit. Samuel är på kurs i Köpenhamn och kommer inte hem förrän imorgon. Det är tur jag har Dennis och Emelie så nära om det skulle bli för ensamt. :)

"Nya bekantskaper, mycket vin och massa mat"

Långledigheten är över. Idag ska till och med jag jobba.
Men vilken helg vi har haft, helt underbart.

Vi har haft uppehåll i säkert en månad. Inte konstant fint väder men vi har sluppit regn. Förutom i torsdags. Just den dagen vårt trädäck skulle byggas. Men Samuel och Peter visade upp sina manliga sidor och byggde på ändå. Så nu har jag istället för tråkiga cementplattor ett himla tjusigt trädäck utanför altandörren. Hur bra som helst.

Gokart i fredags. jag körde inte. Ska inte ge Samuel nöjet att vända mig i en sån där dödsmaskin. Jag trivs bra med att hålla allas plånböcker, nycklar, solglasögon, kepsar, skärp, cigaretter, jackor osv. Som ni förstår så knäcker jag extra som garderobiär när det är dags för gokart. Men vad gör man inte för pojkarna. Samuel vann ju så klart. Det var ju ingen större förvåning. Rasmus däremot kom på en tredje plats och var nog dessutom ganska nöjd med detta. Men något vidare bevis på sin prestation fick han inte med sig hem. Medaljerna var slut så han fick en kexchoklad. Haha! Men Samuel fick så klart med sig ännu en medalj hem.

På kvällen skulle altanen invigas. Grilla!!!
Grillmiddag resulterade i utgång efter att jag (den nya bekantskapen) Emelie sugit i oss en hel box med vin. Och detta efter att jag själv druckit om en halv vinflaska, två cider och en grogg vid sidan av. Måste ha dunstat som min pappa alltid säger. :)

Efter krogen blev det ett snabbt stopp här. Gick bergsäkargång i frysen efter fyllemat. Torggrillen var ju stängd när vi skulle hem. Ut med hambrugare och bröd och vidare upp till Dennis och Emelie, som praktisk nog bara bor 50 meter härifrån. Där blev det fyllemat och ännu lite mer att dricka. Inte för oss flickor som var smarta och höll oss till vatten dock. När vi väl traskade hemåt började det ljusna och fåglarna hade redan satt igång att kvittra. Jag somnade i sängen och Samuel sittande på toaletten med huvudet på handfatet.

Lördagen räknas inte ens, som ni kanske förstår.

Igår blev det lunch på vår egna uteservering. Sedan minigolf. SOM JAG VANN!!!! Första gången i hela mitt liv. 35 slag på en 18 håls bana. Känner mig faktiskt ganska stolt.

Sedan vidare till Emelie och Dennis igen för att grilla igen och så klart ta ett glas vin. :)

Som ni förstår så har det varit en riktigt bra helg. Nya bekantskaper, mycket vin och massa mat. Kan inte bli bättre.

RSS 2.0