Helena

Jag önskar verkligen att jag vore en riktig bloggare. Att det skulle dyka upp flera inlägg om dagen här. Att jag om 10 år skulle kunna läsa om alla Frejas framsteg och utvecklingssteg här.

Men jag är verkligen inte den tjejen!

Jag har gjort många tappra försök och jag kommer säkerligen göra många fler. Men det går alltid åt skogen. Jag är helt enkelt ingen bloggare.

Så de få människorna som faktiskt läser här får nöja sig med väldigt sporadiska, snurriga och helt osammanhängande inlägg. För så verkar jag funka. Tur att jag egentligen bara skriver för min egen skull. :P

Freja utvecklas iaf i en rasande fart. Hon springer, klättrar, pratar mer och mer så man förstår, utmanar mamma och pappas tålamod, får oss att älska henne lite mer varje dag, utvecklat mer och mer personlighet och börjat få en extremt stark vilja. Gud nåde den som inte låter henne göra som hon vill.

Hon härmar massa djur. Hund, katt, fågel, kossa, apa och någon gång ibland kommer det ett "bäää" också. ;)

Hon pekar på näsa, mun, öga, huvud, mage och lyfter på foten om man frågar efter den. Vi försöker träna på öra men hon pekar bara på ögat. Inte så konstigt kanske.

Hon börjar bli stor den lilla damen.

Nu ska jag göra mig i ordning. Ska iväg på tjejkväll med gänget från gymnasiet. Alltid lika roligt att prata gamla minnen. Ikväll gör vi det medan vi äter tapas. :)

See you soon!?

Ledig tisdag och Freja slog till med en sovmorgon. För ja.. Nu för tiden är faktiskt 7.20 sovmorgon. :)

Så jag känner mig riktigt utvilad idag. Det var länge sen. Perfekt tänkte jag... Då ska jag passa på att grovstäda, tvätts och annat sånt kul. Tills jag gick upp på toa...

Hej mensen!
Hej mensvärk!
Hej soffan!

Så jag fick helt enkelt ändra på planerna Grovstädning och utelek blir soffhäng och innelek. Kanske tom nån tecknad film. Lite nödvändigt ska jag nog kunna klämma in iaf. Tvättmaskinen är igång och snart ska dammsugaren fram. Svärmor ska vara barnvakt här i em och då vill man att lägenheten är i okej skick.

I eftermiddag sätter jag mig på tåget och åker upp till Göteborg och Sahlgrenska för att möta upp mina bröder och hälsa på pappa. Jag måste erkänna att jag är nervös. Risken är ganska stor att han är svag och trött och jag är inte van att se honom sån. Föräldrar brukar vara starka. Iaf min pappa!

Nä. Nu ska jag försöka roa min dotter. Hon tycker inte jag är alls rolig idag. Tack och lov att hon är så himla duktig på att leka själv för idag har jag oooooont.

Idag är det segt. Jag är på väg att bli rejält förkyld så jag ligger och vilar i soffan. Och vad gör Freja då? Hon ger mig en nalle och lägger sin snutte hos mig. Underbara älskade unge.

När jag sen tar på mig filten åker fjärrkontrollen i golvet då kommer hon rusande och tar upp den åt mig. Hon tar allt bra hand om sin mamma. :)

Jag hade gett vad som helst för att få sova ett par timmar till. Men det är ändå ganska mysigt att vara uppe tidigt på morgonen. Just nu känns det faktiskt så mysigt att jag hade kunnat tänka mig att gå upp vid den här tiden imorgon också fast jag är ledig. Bara för att kunna mysa upp i soffan med en kopp te utan att behöva stressa iväg till dagis och jobb. Men jag lär inte tycka likadant när jag vaknar imorgon. ;)

Det är så himla tråkigt när en bra kväll avslutad med bråk. Eller inte ens bråk. Bara gnäll eller tjafs eller vad man nu vill kalla det.

Vi firade vår förlovningsdag med en underbar middag på Laxen och hade jättemysig tillsammans. Men ändå sitter jag ensam i soffan med intorkade tårar runt ögonen och Samuel ligger inne i sängen och sover. Orättvist! Varför kan killar bara strunta i allt och somna hur lätt som helst.

Tjafset var så himla onödigt också. Och Samuel tycker jag är så löjlig. Men man kan inte hjälpa hur man reagerat. Han kommenterade iaf att jag pratade för mycket när vi kom hem och låg i soffan och glodde på tv med Malin och Mattias. Och det förnekar jag inte. Jag pratade alldeles säker en hel del. Helt utan att jag tänker på det. Men jag blir ändå så himla ledsen. Han är hemma så jäkla lite nu för tiden så han kan fan stå ut med att jag pratar. Jag är ensam med Freja så mycket att jag tycket det är väldigt skönt att ha vuxna att prata med. Förlåt mig!!!

Plus att det faktiskt är en del av min personlighet. Jag pratar! Det är inget nytt direkt. Jag tycker inte att det är så jävla charmigt att han ligger och somnar i soffan när alla andra umgås heller. Så det så!!!

Fy!

Jag varnade för ett gnälligt inlägg. Was I wrong?

Nu sitter jag iaf här och kan inte sova för att jag funderar och ältar allt som händer. Jag blir så irriterad på att han bara kan ignorera allt. Och imorgon kommer han låtsas som ingenting. Men jag funderar starkt på att vara tyst så mycket jag vara kan. Bara för att markera. Så småsint känner jag mig just nu.

Jag har aldrig varit så stolt över mig själv!

Blä!!!!

Två tröttisar som är redo för dagens utmaningar!

Imorgon...

Imorgon är det dags.
Imorgon börjar jag jobba. Dags att börja ställa klockan tidigt. Dags att ha tider att passa. Dags att kastas in i verkligheten igen.

Jag är inte samma person som gick hem den där fredagen i slutet av maj för drygt 16 månader sen. Det är en ny version av mig som loggar in på jobbet imorgon.
Helena 2.0 - småbarnsmamman.
En tjej med helt andra prioriteringar och värderingar.

Det ska bli spännande att se hur hennes vardag fungerar. Hon som ska lämna och hämta på dagis. Hon som kommer längta efter någon hela dagarna. Hon som ska få ihop vardagspusslet. Hon som är van att vara hemma och spendera sin tid dom hon vill.

Som sagt, spännande! Och samtidigt helt galet, magkittlande, ångestframkallande, skitläskigt nervöst.

Efter ett någorlunda långt uppehåll tänker jag dra till med ett tredje inlägg idag. Ett negativt sådant. Ett nerstämt och snurrigt inlägg.

Jag har under hela inskolningen känt mig väldigt positiv. Allt har känts riktigt bra och jag har faktiskt längtat efter den nya vardagen och att börja jobba igen. Tack vare att Freja verkar trivas så himla bra på dagis tror jag. Hon blir glad när vi kommer dit och vill inte gå hem när jag hämtar henne.

Men idag.... Idag ändrades allt! Det var jätte jobbigt att lämna henne. Jag grät hela vägen hem. Det var hemskt. Hon var lika glad som vanligt så det berodde inte på det. Det kan ha varit pga att hon skulle vara där längre än vanligt eller för att hon skulle sova där för första gången. Jag vet faktiskt inte. Jag vet vara att det var skit tufft! Jag ville verkligen inte!

Hur ska det då gå på måndag när jag lämnar henne 7.30 och ska jobba till 15? Fy fan säger jag bara!

Nu ska jag krypa ner under täcket och tycka synd om mig själv och säkert gråta en skvätt innan jag somnar. OM jag somnar. Det är inte alls säkert med den här huvudvärken.

Varsågod.

Jag bjuder på all negativitet!

Freja älskar verkligen sin puff. Och ankan. ;)

Nu på förmiddagen har hon dessutom lärt sig att klättra upp i stolen i hennes rum. Så nu sitter hon där och läser och jag har inte hjärta att lyfta bort henne. Men det är dags att gå till dagis!

Här inne händer det inte mycket just nu.

Jag vill spontant säga art jag inte har tid. Men det har jag. ;) Jag har helt enkelt inte lust. Men jag önskar jag hade det nu när det händer så mycket. Men icke!

Freja har iaf börjat på dagis. Vi har kommit så långt med inskolningen att hon har varit där i 2,5 timme och ätit lunch där och idag ska hon vara där 5 (!!!) timmar och sova där. Jag kommer längta ihjäl mig!

Nu har hon precis vaknat och ligger och pratar för sig själv inne i sängen så nu är det strax dags för morgonmys. Det är jäkligt läskigt att tänka på att vid den här tiden på måndag ska jag vara på jobbet. Då ska jag ha hunnit med att gå upp, göra mig i ordning, väcka Freja, mysa, göra i ordning henne, lämna på dagis och traska till jobbet. Pust! jag blir trött bara jag tänker på det. Jag kommer somna gott den kvällen. ;)

Nähä. Dags för myyyyyys!

Kul när det planerade fredagsmyset slutar med massa övertidsjobb, tjafs, häng i varsitt rum och gå och lägga sig var för sig.

Riktigt jävla skitmysigt!!!

Ja, riktigt höstrusk är det ute idag. Men jag kan inte låta bli att tycka det är lite mysigt ändå. Hösten har sin charm trots allt. Det är ganska mysigt och ta på sig massa kläder och ge sig ut i rusket. Eller egentligen att komma in och ta av sig alla kläder. Det är nog det som är mysigt om man ska vara noga.

Jag är iaf glad att det äntligen är fredag för det innebär att vi ska på ett efterlängtat kalas imorgon hos Clara. Ska bli så mysigt.

Att vi dessutom har bokat en hotellnatt i Göteborg och eventuellt ska till Universeum också gör ju inte att jag längtar mindre. Lyxigt!

Här rullar vardagen på. Alldeles för fort skulle jag vilja säga också. Men jag älskar vardag. Jag älskar när allt rullar på och är sådär enkelt. Låter det konstigt? ;)

Vi har iaf hunnit med en sväng till Gekås. Freja var hemma och myste med sin gudmor så jag kunde i lugn och ro gå igenom barnavdelningen i jakt på höst och vinterkläder till lilla fröken Freja. Regnkläder fick jag inte tag på i hennes storlek men en overall fick iaf följa med hem. Plus en rejäl mössa och fuskpolo. Så nu måste vi få tag på ett regnställ innan dagisstarten.

(Jag kan för övrigt tänka på och planera dagisstarten utan att då tårar i ögonen. Jag får fortfarande lite ångest varje gång jag går och lägger mig. Men annars känns det faktiskt helt okej. Äntligen!!)

Igår hade vi besök av Malin och henne 3 grabbar på eftermiddagen. Freja tycker det är så roligt med andra barn. Igår var det minstingen Isac, 5 månader, som var roligast. Hon var så söt. Isac låg på golvet på en fil och Freja gick fram till honom och satte sig på huk, böjde på huvudet så hon var framför honom och pratade. Sen satte hon sig på dikten bredvid honom och lekte. Så sött att jag dog lite inombords. :)

Slänger in lite bilder på när Freja provar sina nya skor och när hon myser med Isac. :)

Nu är det kväll och vad händer då?
Jo, mamma Helena får panik över dagisstarten! Att det ska vara så förbannat svårt att hantera!!!

Det är två veckor kvar och jag önskar nästan att vi började redan på måndag. Bara för att jag ska slippa gå här och älta hur det ska bli utan att kunna göra något åt det. Fy!!!

Undra om det ska vara så här? Att livet som mamma ska vara fullt av dåligt samvete och konstant "smyg-ångest". Verkar så. Inte så konstigt med tanke på den enorma, oändliga kärleken man känner för de små barnen. Hur ska jag kunna räcka till när jag vill ge Freja 100% av min vakna tid? Hur ska jag då klämma in jobb, hem, Samuel och mig själv?? Snacka om balansgång.

Nä vet ni vad! Man får helt enkelt göra sitt bästa och hoppas det räcker till. Mer kan jag inte erbjuda!

Så länge allt funkar bra på dagis och Freja trivs så ska nog allt annat gå att lösa. Jag hoppas verkligen jag känner mig lugnare när hon väl börjar. Jag hoppas känslan att jag överger henne försvinner. Jag hoppas jag känner att jag kan lita på personalen. De ska trots allt ta hand om det mest värdefulla jag har. Så länge hon mår bra och blir väl omhändertagen så löser jag vad som helst!

Det får nog bli ett besök på dagis på måndag eller tisdag. Ska försöka svälja stoltheten och prata med någon av pedagogerna om hur orolig jag är. Så kanske man kan få några lugnande ord. Jag vill ju kunna njuta av de sista veckorna på mammaledigheten.

Nähä! Nu ska jag smyga ut ur Frejas rum. (Jag sitter alltid här inne när jag mår dåligt över något. Jag mår så bra av att höra hennes andetag.) Det är dags att sova. Klockan är alldeles för mycket och någon ska ju gå upp med busungen imorgon. Och jag gissar att det blir jag eftersom S är ute med killarna fortfarande. :)

Godnatt världen!

Idag har jag spenderat alldeles för mycket pengar. Vi har varit på Ikea. Behöver jag säga mer?

Men sovrummet kommer bli så fint. Nya sängbord, ny vägghylla och en massa plock. Jag längtar tills imorgon när jag ska bygga ihop allt. Freja har varit med och varit så himla duktig. Hon gick själv nästan hela varvet på övervåningen. Tur vi inte hade bråttom säger jag bara. Varenda prislapp skulle undersökas. Och på barnavdelningen grävde hon fram en cirkusdirektör-apa som fick miljoner pussar. Så fort hon ser den så pussar hon den. Och mamma bli sååå avis. ;)

Vi har självklart ätit köttbullar också. Freja vräkte i sig av sin portion och gav verkligen glädje ett ansikte när hon fick en glasspinne efteråt, trots en tveksam mamma. ;) Så jag mildrade mitt dåliga samvete genom att hjälpa henne äta upp den. Smart va?

Nu sitter vi i bilen på väg hem och Freja somnade nästan innan vi hann ut på motorvägen så vi får se när hon somnar ikväll. Men vad tusan. Vi är lediga imorgon. :) Vi ska bara ta hand om en sjuk pappa...

Blä!!!!!

Alla jäkla tankar om dagis håller mig vaken. Skit också! Jag som verkligen behöver sova!

Jag hoppas verkligen att jag ser tillbaka på den här tiden om några månader och skrattar när jag läser hur orolig jag var. Jag hoppas jag tänker "Varför var jag så orolig över dagis? Det går ju hur bra som helst." Hoppas hoppa hoppas!

Samuel sover, Freja sover, CSI är slut, huvudvärken borta. Så varför sitter jag uppe? Marsh i säng fröken!

Varför är tanken på dagis så skrämmande?
Jag, som i allmänhet är väldigt positivt inställd till just dagis, har sån ångest över att behöva lämna bort Freja. Ibland känns det helt okej men så kommer paniken och oron smygande tillbaka. Och jag kan verkligen inte hantera det när dom känslorna kommer. Det är så överväldigande. Jag känner mig så hjälplös. Så rådvill. Jag önskar verkligen att jag skulle kunna skjuta på inskolningen ett par månader så hon hade varit lite större. Men jag har inget val. Det är nog det som gör mig så orolig över det. Att jag blivit tvingad till att skola in henne nu och inte kunde vänta tills jag var redo. Jäkla regler! För platsen ville jag verkligen inte missa.

Det värsta är att den här oron gör att jag inte kan njuta av det sista på min mammaledighet. Jag går mest och oroar mig hur sjutton jag ska klara av att lämna henne på dagis. Jag är så rädd att hon ska känna sig övergiven eller att pedagogerna inte ska ha tid för henne. Att hon ska känna sig ensam. Min skatt!

Nä, nu får jag torka tårarna och försöka sova. Efter en väldigt sömnlös natt tillsammans med en ledsen liten flicka behöver jag all sömn jag kan få. Ska bara gå in och smygtitta lite i spjälsängen. Suga i mig lite kärlek. Då känns det nog bättre.

Har precis krupit ner i sängen efter en väldigt lugn kräftskiva. Kan knappt kalla det kräftskiva ens. Snarare lugn lördagkväll med kräftor till middag. Men så är det ibland...

Vi har iaf luktat på surströmming. Det var en upplevelse. Klasson öppnade en burk men mycket mer blev det inte. Han blev så äcklad att han inte bjöd på nån utlovad surströmmings-klämma. ;)

Genom det öppna fönstret hör man Mustasch, som spelar på Vallarna ikväll, hur tydligt som helst. Fan! Vi skulle varit där! Vilken miss!!!

Jag är iaf hur nöjd som helst med sovrummet. Tapeterna är uppe och rummet är som nytt. Underbart! Imorgon ska den nya inredningen planeras och jag ska beställa lite bilder till väggarna. Om jag får tummen ur. ;)

Bjuder på några bilder innan jag startar ljudboken och låter Sauk söva mig. :)

Enjoy!

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/529355/images/2012/pic_50394b189606ee32650056b2.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/529355/images/2012/pic_50394b189606ee32470054f2.jpg" class="image">

Ut med det mörka och in med det ljusa och härliga. Renoveringen går framåt!