Helena

Jag önskar verkligen att jag vore en riktig bloggare. Att det skulle dyka upp flera inlägg om dagen här. Att jag om 10 år skulle kunna läsa om alla Frejas framsteg och utvecklingssteg här.

Men jag är verkligen inte den tjejen!

Jag har gjort många tappra försök och jag kommer säkerligen göra många fler. Men det går alltid åt skogen. Jag är helt enkelt ingen bloggare.

Så de få människorna som faktiskt läser här får nöja sig med väldigt sporadiska, snurriga och helt osammanhängande inlägg. För så verkar jag funka. Tur att jag egentligen bara skriver för min egen skull. :P

Freja utvecklas iaf i en rasande fart. Hon springer, klättrar, pratar mer och mer så man förstår, utmanar mamma och pappas tålamod, får oss att älska henne lite mer varje dag, utvecklat mer och mer personlighet och börjat få en extremt stark vilja. Gud nåde den som inte låter henne göra som hon vill.

Hon härmar massa djur. Hund, katt, fågel, kossa, apa och någon gång ibland kommer det ett "bäää" också. ;)

Hon pekar på näsa, mun, öga, huvud, mage och lyfter på foten om man frågar efter den. Vi försöker träna på öra men hon pekar bara på ögat. Inte så konstigt kanske.

Hon börjar bli stor den lilla damen.

Nu ska jag göra mig i ordning. Ska iväg på tjejkväll med gänget från gymnasiet. Alltid lika roligt att prata gamla minnen. Ikväll gör vi det medan vi äter tapas. :)

See you soon!?

Ledig tisdag och Freja slog till med en sovmorgon. För ja.. Nu för tiden är faktiskt 7.20 sovmorgon. :)

Så jag känner mig riktigt utvilad idag. Det var länge sen. Perfekt tänkte jag... Då ska jag passa på att grovstäda, tvätts och annat sånt kul. Tills jag gick upp på toa...

Hej mensen!
Hej mensvärk!
Hej soffan!

Så jag fick helt enkelt ändra på planerna Grovstädning och utelek blir soffhäng och innelek. Kanske tom nån tecknad film. Lite nödvändigt ska jag nog kunna klämma in iaf. Tvättmaskinen är igång och snart ska dammsugaren fram. Svärmor ska vara barnvakt här i em och då vill man att lägenheten är i okej skick.

I eftermiddag sätter jag mig på tåget och åker upp till Göteborg och Sahlgrenska för att möta upp mina bröder och hälsa på pappa. Jag måste erkänna att jag är nervös. Risken är ganska stor att han är svag och trött och jag är inte van att se honom sån. Föräldrar brukar vara starka. Iaf min pappa!

Nä. Nu ska jag försöka roa min dotter. Hon tycker inte jag är alls rolig idag. Tack och lov att hon är så himla duktig på att leka själv för idag har jag oooooont.

Idag är det segt. Jag är på väg att bli rejält förkyld så jag ligger och vilar i soffan. Och vad gör Freja då? Hon ger mig en nalle och lägger sin snutte hos mig. Underbara älskade unge.

När jag sen tar på mig filten åker fjärrkontrollen i golvet då kommer hon rusande och tar upp den åt mig. Hon tar allt bra hand om sin mamma. :)

Jag hade gett vad som helst för att få sova ett par timmar till. Men det är ändå ganska mysigt att vara uppe tidigt på morgonen. Just nu känns det faktiskt så mysigt att jag hade kunnat tänka mig att gå upp vid den här tiden imorgon också fast jag är ledig. Bara för att kunna mysa upp i soffan med en kopp te utan att behöva stressa iväg till dagis och jobb. Men jag lär inte tycka likadant när jag vaknar imorgon. ;)

Det är så himla tråkigt när en bra kväll avslutad med bråk. Eller inte ens bråk. Bara gnäll eller tjafs eller vad man nu vill kalla det.

Vi firade vår förlovningsdag med en underbar middag på Laxen och hade jättemysig tillsammans. Men ändå sitter jag ensam i soffan med intorkade tårar runt ögonen och Samuel ligger inne i sängen och sover. Orättvist! Varför kan killar bara strunta i allt och somna hur lätt som helst.

Tjafset var så himla onödigt också. Och Samuel tycker jag är så löjlig. Men man kan inte hjälpa hur man reagerat. Han kommenterade iaf att jag pratade för mycket när vi kom hem och låg i soffan och glodde på tv med Malin och Mattias. Och det förnekar jag inte. Jag pratade alldeles säker en hel del. Helt utan att jag tänker på det. Men jag blir ändå så himla ledsen. Han är hemma så jäkla lite nu för tiden så han kan fan stå ut med att jag pratar. Jag är ensam med Freja så mycket att jag tycket det är väldigt skönt att ha vuxna att prata med. Förlåt mig!!!

Plus att det faktiskt är en del av min personlighet. Jag pratar! Det är inget nytt direkt. Jag tycker inte att det är så jävla charmigt att han ligger och somnar i soffan när alla andra umgås heller. Så det så!!!

Fy!

Jag varnade för ett gnälligt inlägg. Was I wrong?

Nu sitter jag iaf här och kan inte sova för att jag funderar och ältar allt som händer. Jag blir så irriterad på att han bara kan ignorera allt. Och imorgon kommer han låtsas som ingenting. Men jag funderar starkt på att vara tyst så mycket jag vara kan. Bara för att markera. Så småsint känner jag mig just nu.

Jag har aldrig varit så stolt över mig själv!

Blä!!!!

Den här nya vardagen utmanar mig på andra sätt än jag trodde. Jag trodde den stora utmaningen skulle vara att hinna med allt och orka allt. Och det är det också. Det är så klart den stora förändringen som vi går igenom.

Men... Dom Tony Irving hade sagt...

Det dyker upp en massa andra utmaningar på vägen. En massa små förändringar man måste hantera. För Freja förändras.

Det är klart hon förändras. Det måste hon. Hennes vardag har förändrats mest. Och jag som mamma måste hitta nya sätt att hantera henne, ta hand om henne och uppfostra henne.

Hon vaknar tidigt på morgnarna, oavsett om hon sovit färdigt eller inte, och ligger i sängen och gnäller. Hon är inte ledsen eller arg bara gnällig. Hon är väl antagligen trött. Otroligt frustrerande som mamma. Idag vaknade hon t.ex. 5.50. Härligt!

Hon klättrar, kastar sig, kryper, springer och testar sin kropp rent allmänt. Jag hittar henne stående på armstödet på fåtöljen i hennes rum, hon försöker klättra ner från pallen med huvudet före, ställer sig på våran ostabila, mjuka sittpall, hänger sig i möbler så hon nära på välter det över sig och sååå mycket mer. Har någon ett par extra ögon att låna ut?

Och så min största utmaning: HON utmanar mig. Konstant och hela tiden. Hon testar mig i allt jag säger och får hon inte som hon vill blir hon fullkomligt V A N S I N N I G! Hej trots! Men jag kämpar på. Tur jag är envis för jag ger mig ta mig tusan inte i första taget. Men jag säger bara en sak... Tur det går över!

Man kan lugnt säga att allt har ändrats de senaste veckorna. Vi har gått från en familj med en lugn bebis till en upptagen småbarnsfamilj med en vild, utmanande, sprudlande, påhittig, nyfiken och tuff liten tjej.

Hur gick det till?

But I love it! Det finns inget bättre än att se henne växa upp och utvecklas. Även om det är jobbigt ibland. :)

Två tröttisar som är redo för dagens utmaningar!

Imorgon...

Imorgon är det dags.
Imorgon börjar jag jobba. Dags att börja ställa klockan tidigt. Dags att ha tider att passa. Dags att kastas in i verkligheten igen.

Jag är inte samma person som gick hem den där fredagen i slutet av maj för drygt 16 månader sen. Det är en ny version av mig som loggar in på jobbet imorgon.
Helena 2.0 - småbarnsmamman.
En tjej med helt andra prioriteringar och värderingar.

Det ska bli spännande att se hur hennes vardag fungerar. Hon som ska lämna och hämta på dagis. Hon som kommer längta efter någon hela dagarna. Hon som ska få ihop vardagspusslet. Hon som är van att vara hemma och spendera sin tid dom hon vill.

Som sagt, spännande! Och samtidigt helt galet, magkittlande, ångestframkallande, skitläskigt nervöst.

Efter ett någorlunda långt uppehåll tänker jag dra till med ett tredje inlägg idag. Ett negativt sådant. Ett nerstämt och snurrigt inlägg.

Jag har under hela inskolningen känt mig väldigt positiv. Allt har känts riktigt bra och jag har faktiskt längtat efter den nya vardagen och att börja jobba igen. Tack vare att Freja verkar trivas så himla bra på dagis tror jag. Hon blir glad när vi kommer dit och vill inte gå hem när jag hämtar henne.

Men idag.... Idag ändrades allt! Det var jätte jobbigt att lämna henne. Jag grät hela vägen hem. Det var hemskt. Hon var lika glad som vanligt så det berodde inte på det. Det kan ha varit pga att hon skulle vara där längre än vanligt eller för att hon skulle sova där för första gången. Jag vet faktiskt inte. Jag vet vara att det var skit tufft! Jag ville verkligen inte!

Hur ska det då gå på måndag när jag lämnar henne 7.30 och ska jobba till 15? Fy fan säger jag bara!

Nu ska jag krypa ner under täcket och tycka synd om mig själv och säkert gråta en skvätt innan jag somnar. OM jag somnar. Det är inte alls säkert med den här huvudvärken.

Varsågod.

Jag bjuder på all negativitet!

Freja älskar verkligen sin puff. Och ankan. ;)

Nu på förmiddagen har hon dessutom lärt sig att klättra upp i stolen i hennes rum. Så nu sitter hon där och läser och jag har inte hjärta att lyfta bort henne. Men det är dags att gå till dagis!

Här inne händer det inte mycket just nu.

Jag vill spontant säga art jag inte har tid. Men det har jag. ;) Jag har helt enkelt inte lust. Men jag önskar jag hade det nu när det händer så mycket. Men icke!

Freja har iaf börjat på dagis. Vi har kommit så långt med inskolningen att hon har varit där i 2,5 timme och ätit lunch där och idag ska hon vara där 5 (!!!) timmar och sova där. Jag kommer längta ihjäl mig!

Nu har hon precis vaknat och ligger och pratar för sig själv inne i sängen så nu är det strax dags för morgonmys. Det är jäkligt läskigt att tänka på att vid den här tiden på måndag ska jag vara på jobbet. Då ska jag ha hunnit med att gå upp, göra mig i ordning, väcka Freja, mysa, göra i ordning henne, lämna på dagis och traska till jobbet. Pust! jag blir trött bara jag tänker på det. Jag kommer somna gott den kvällen. ;)

Nähä. Dags för myyyyyys!

Kul när det planerade fredagsmyset slutar med massa övertidsjobb, tjafs, häng i varsitt rum och gå och lägga sig var för sig.

Riktigt jävla skitmysigt!!!

Vilken grej jag fick till av helt vanligt överblivet potatismos.

Jag blandade ungefär en vuxenportion potatismos med 1/2 paket stekt bacon, en näve tinade gröna ärtor, hackad persilja och svartpeppar.
Formade biffar och vände de i panko-ströbröd och stekte. Vilken hit!

Perfekt till lunch och jag fick en låda med rester mindre i kylen. Hur bra är inte det? Freja tyckte dessutom det var riktigt smaskigt och åt säker lika mycket som jag. :)

Nästa gång blandar jag i ett ägg också och kanske lyxar till det med stekt fläsk till istället för baconen. Möjligheterna är oändliga. ;)

Ja, riktigt höstrusk är det ute idag. Men jag kan inte låta bli att tycka det är lite mysigt ändå. Hösten har sin charm trots allt. Det är ganska mysigt och ta på sig massa kläder och ge sig ut i rusket. Eller egentligen att komma in och ta av sig alla kläder. Det är nog det som är mysigt om man ska vara noga.

Jag är iaf glad att det äntligen är fredag för det innebär att vi ska på ett efterlängtat kalas imorgon hos Clara. Ska bli så mysigt.

Att vi dessutom har bokat en hotellnatt i Göteborg och eventuellt ska till Universeum också gör ju inte att jag längtar mindre. Lyxigt!