Kvälls-svammel
Nu är det kväll och vad händer då?
Jo, mamma Helena får panik över dagisstarten! Att det ska vara så förbannat svårt att hantera!!!
Det är två veckor kvar och jag önskar nästan att vi började redan på måndag. Bara för att jag ska slippa gå här och älta hur det ska bli utan att kunna göra något åt det. Fy!!!
Undra om det ska vara så här? Att livet som mamma ska vara fullt av dåligt samvete och konstant "smyg-ångest". Verkar så. Inte så konstigt med tanke på den enorma, oändliga kärleken man känner för de små barnen. Hur ska jag kunna räcka till när jag vill ge Freja 100% av min vakna tid? Hur ska jag då klämma in jobb, hem, Samuel och mig själv?? Snacka om balansgång.
Nä vet ni vad! Man får helt enkelt göra sitt bästa och hoppas det räcker till. Mer kan jag inte erbjuda!
Så länge allt funkar bra på dagis och Freja trivs så ska nog allt annat gå att lösa. Jag hoppas verkligen jag känner mig lugnare när hon väl börjar. Jag hoppas känslan att jag överger henne försvinner. Jag hoppas jag känner att jag kan lita på personalen. De ska trots allt ta hand om det mest värdefulla jag har. Så länge hon mår bra och blir väl omhändertagen så löser jag vad som helst!
Det får nog bli ett besök på dagis på måndag eller tisdag. Ska försöka svälja stoltheten och prata med någon av pedagogerna om hur orolig jag är. Så kanske man kan få några lugnande ord. Jag vill ju kunna njuta av de sista veckorna på mammaledigheten.
Nähä! Nu ska jag smyga ut ur Frejas rum. (Jag sitter alltid här inne när jag mår dåligt över något. Jag mår så bra av att höra hennes andetag.) Det är dags att sova. Klockan är alldeles för mycket och någon ska ju gå upp med busungen imorgon. Och jag gissar att det blir jag eftersom S är ute med killarna fortfarande. :)
Godnatt världen!
