"Nu slipper vi."
EM-äventyret tog slut.
Det tog slut ovärdigt.
Vi var värda mer.
Vi var bättre än så.
Igår fick hela Sverige uppleva den mörka sidan av fotbollen. Den sidan av fotbollen som får sina anhängare att vilja gräva ner sig i ett hål någonstans och aldrig mer behöva höra ordet fotboll ens. Många skämdes säkert, många blev säkert arga. Men jag blev bara besviken. Inte på laget utan bara rent allmänt besviken.
Mot Grekland fick vi se ett aktivt Sverige. Ett Svergie som gick framåt och som faktiskt gjorde mål, vilket vi inte blivit bortskämda med i mästerskap. Även i matchen mot Spanien fick vi se ett landslag som fick oss att hoppas. Att vi överhuvudtaget gjorde mål mot Spanien chockade mig, trots att jag är optimist in till döden och hoppades så hårt att jag nästan trodde på det så fanns det till och med tvivel hos mig inför den matchen. Att sedan kunna försvara det resultatet vi hade skaffat oss trots den spanska tjurens framfart var imponerande. Visst ett mål till hade gjort allt mycket lättare, men jag var stolt. Trots det där sista målet och en förlust i protokollet.
Men igår... Vad hade hänt?? Till och med lag som säkrat gruppsegern var mer aktiva och hade mer kämparglöd. Det var ett passivt Svergie som inte verkade vilja vinna. (Eller som kommentatorerna sa igår: "Initsiativrika och passiva" hur nu det går ihop.) Det fanns några som verkade vilja. Ljungberg var en av dom. Zlatan anslöt sig bitvis, men ibland kändes det som att återigen titta på VM 2006. Igår var vi inte värda några poäng, hur mycket jag än skulle vilja säga att det var orättvist och vi skulle ha vunnit, så var det inte så. Ryssland ville vinna, det ville inte Sverige.
Men hur mycket kan vi förvänta oss egentligen? Sverige har ett till synes ganska gammalt landslag och vi behöver ett generationsbyte. Vi hann helt enkelt inte med igår när den ryska armen stormande fram.
Och alla som vill att Lagerbäck ska av gå hit och dit. Snacka om att leta efter en syndabock. Innan gårdagens match var det aldrig något snack om att han skulle avgå. Jag personligen har sagt länge att det är dags för en förändring. Men inte ens jag som inte har mycket till övers för vår kära tränare kan säga att förlusten var hans fel.
Så EM som såg ut att bli ett bra svenskt mästerskap tog slut.
Alla har fruktat Holland i kvartsfinalen. Nu slipper vi.
Kan det vara så att till och med landslaget varit så fokuserat på att slå Holland att vi allihopa helt enkelt glömde bort Ryssland??
Men trots matchen igår tycker jag ändå att det svenska regalskeppet skönk med flaggan i topp. Vi har trots det, i mina ögon, gjort ett ganska bra mästerskap. Två väldigt fina matcher och i det stora hela är jag stolt ändå. Det som är synd är att vi inte får se hur långt det hade räckt....
Det tog slut ovärdigt.
Vi var värda mer.
Vi var bättre än så.
Igår fick hela Sverige uppleva den mörka sidan av fotbollen. Den sidan av fotbollen som får sina anhängare att vilja gräva ner sig i ett hål någonstans och aldrig mer behöva höra ordet fotboll ens. Många skämdes säkert, många blev säkert arga. Men jag blev bara besviken. Inte på laget utan bara rent allmänt besviken.
Mot Grekland fick vi se ett aktivt Sverige. Ett Svergie som gick framåt och som faktiskt gjorde mål, vilket vi inte blivit bortskämda med i mästerskap. Även i matchen mot Spanien fick vi se ett landslag som fick oss att hoppas. Att vi överhuvudtaget gjorde mål mot Spanien chockade mig, trots att jag är optimist in till döden och hoppades så hårt att jag nästan trodde på det så fanns det till och med tvivel hos mig inför den matchen. Att sedan kunna försvara det resultatet vi hade skaffat oss trots den spanska tjurens framfart var imponerande. Visst ett mål till hade gjort allt mycket lättare, men jag var stolt. Trots det där sista målet och en förlust i protokollet.
Men igår... Vad hade hänt?? Till och med lag som säkrat gruppsegern var mer aktiva och hade mer kämparglöd. Det var ett passivt Svergie som inte verkade vilja vinna. (Eller som kommentatorerna sa igår: "Initsiativrika och passiva" hur nu det går ihop.) Det fanns några som verkade vilja. Ljungberg var en av dom. Zlatan anslöt sig bitvis, men ibland kändes det som att återigen titta på VM 2006. Igår var vi inte värda några poäng, hur mycket jag än skulle vilja säga att det var orättvist och vi skulle ha vunnit, så var det inte så. Ryssland ville vinna, det ville inte Sverige.
Men hur mycket kan vi förvänta oss egentligen? Sverige har ett till synes ganska gammalt landslag och vi behöver ett generationsbyte. Vi hann helt enkelt inte med igår när den ryska armen stormande fram.
Och alla som vill att Lagerbäck ska av gå hit och dit. Snacka om att leta efter en syndabock. Innan gårdagens match var det aldrig något snack om att han skulle avgå. Jag personligen har sagt länge att det är dags för en förändring. Men inte ens jag som inte har mycket till övers för vår kära tränare kan säga att förlusten var hans fel.
Så EM som såg ut att bli ett bra svenskt mästerskap tog slut.
Alla har fruktat Holland i kvartsfinalen. Nu slipper vi.
Kan det vara så att till och med landslaget varit så fokuserat på att slå Holland att vi allihopa helt enkelt glömde bort Ryssland??
Men trots matchen igår tycker jag ändå att det svenska regalskeppet skönk med flaggan i topp. Vi har trots det, i mina ögon, gjort ett ganska bra mästerskap. Två väldigt fina matcher och i det stora hela är jag stolt ändå. Det som är synd är att vi inte får se hur långt det hade räckt....
Kommentarer
Trackback
