Sömnlös
Det är alldeles för vanligt att jag ligger sömnlös på kvällarna. Jag hatar verkligen att inte kunna sova. Vi gick och la oss strax före 23 och ändå ligger jag fortfarande vaken. Känner mig inte trött heller... Hopplöst! För jag behöver verkligen sömnen. Jag märker så himla stor skillnad på mitt tålamod dom gångerna F vaknar på nätterna beroende på när jag lyckats somna. Kommer jag till ro innan 23 blir jag varken irriterad eller frustrerad. Jag tar bara tag i det som krävs av mig och kryper sen glatt tillbaka under täcket. När jag inte har sovit tillräckligt däremot... Då rasar hela min värld om hon vaknar. Allt känns så fasansfullt jobbigt och jag har verkligen taggarna utåt. Skulle dessutom Samuel, Gud hjälpe honom, råka sucka, vända sig om lite hastigt eller ännu värre säga något kan jag bita till ordentligt. Till och med om han försöker hjälpa till. Jag blir så arg. Helt i onödan. Så jag försöker hålla mun. Som tur är så är ju Freja så otroligt söt så jag kan behärska mig mot henne. Men jag vet inte hur många gånger jag har bitit ihop käkarna, stängt ögonen och räknat till tio. Jag är inte mer än människa. Jag behöver min sömn.
Nu ska jag iaf göra ett försök. Ska krypa nära Samuel. Det är det som funkar bäst. Han gör mig lugn.
