Omotiverad period
Jag är en person som trivs väldigt bra hemma. Jag är inte osocial eller på något sett en ensamvarg. Tvärtom! Jag älskar att ha fullt med människor runt mig. Massa liv och rörelse. Då trivs jag. Jag står mer än gärna i köket en hel dag och lagar mat och bakar för glatta livet för att min familj och mina vänner ska vara mätta och nöjda. Det får gärna hända Saker från morgon till kväll.
Men när det kommer till att gå ner i hallen, ta på sig ytterkläder och gå någon annanstans. Då tar det emot. Det här beror inte heller på art jag är osocial eller folkrädd på något sätt. Jag träffar väldigt gärna nya människor och trivs som fisken i vattnet på de flesta ställen och i de flesta grupper. Det gäller bara att ta sig i kragen och gå ut. Att komma iväg.
Just nu är jag inne i en extremt omotiverad period när det gäller just det här. Att komma utanför lägenheten. Ingenting lockar. I vanliga fall så lockar själva målet tillräckligt för att jag ska få tummen ur. I vanliga fall vill jag egentligen gå på babycafet, babysimet eller vad det nu kan vara. Då gäller det bara att vägra ge efter för viljan att stanna hemma som ofta infinner sig strax innan vi ska gå. Men nu är det värre än så. Allt känns bara jobbigt och tråkig. Och det borde ju inte vara ett problem. Det är väl bara att stanna hemma. ja, det kan man tycka. Men nä!
Jag känner en otrolig press från omvärlden att men hela tiden ska hitta på saker. Speciellt som mammaledig. Man ska gå på olika aktiviteter, vara med i grupper, gå barnvagnspromenader osv osv. Bara vara hemma och umgås med sin dotter då? Är inte det det en aktivitet? Duger inte det? Visst. Det är många timmar på ett dygn. Men om jag inte vill då? Är jag en sämre mamma för att vi vissa dagar inte går utanför lägenhetsdörren? Nej! Men varför känns det så då?
Jag var verkligen tvungen att gå ur mig det här innan jag gick och la mig. Annars hade jag garanterat legat och funderat och inte kunnat sova. Men nu är det ute ur systemet och jag kanske får somna när jag kryper ner bredvid Samuel. Jag har tom blivit livad att få krypa alldeles nära och somna på hans bröst. Bästa stället på jorden!
Godnatt!
