Otäckt
Riktigt jäkla otäckt!
Idag har vi varit med om Frejas första olycka. Eller tja... jag vet inte om man kan kalla det olycka egentligen. Men hon ramlade och slog huvudet i golvet ganska ordentligt. Jag satt på golvet och hon stod framför mig och tappade balansen baklänges och jag hann inte fånga henne så hon slog bakhuvudet i golvet. Hua vad hemskt det var! Hon skrek hysteriskt. Det är väl iofs ett bra tecken. Det är värre om dom slår sig utan att skrika.
Men fy vad rädd jag blev. Tröstade henne och satte på Babblarna på TV:n. Men jag kunde verkligen inte släppa det. Hon verkade lite konstig. Satt hon spände överkroppen lixom. Så jag ringde 1177 som en riktig nervös förstagångsmamma borde. ;) Hon tyckte inte jag behövde oroa mig men att jag skulle hålla lite koll på henne. Gå in och peta lite på henne när hon sover så hon inte är medvetslös. Så jag går in precis hela tiden och peter på henne, klappar henne på ryggen, kittlar henne under fötterna och är allmänt jobbig mot stackaren. Men fy vad nervös jag är. Tänk om det har hänt något?!??
Nu har sovit sen 11.15 så hon har sovit lite längre än vad hon gör i vanliga fall. Men det är inte helt ovanligt att hon sover lite extra länge. Speciellt inte när hon vaknar tidigare än vanligt på morgonen, som hon gjorde idag. Men usch vad orolig jag blir. Löjlig känner jag mig också. Och extremt skyldig. Varför lät jag henne slå sig? Dumma mig!
Nä nu får jag gå in och peta lite på henne igen. Vaknar hon inte snart tänker jag väcka henne. Tar hellre en gnällig och trött bäbis än att sitta här och vara rädd att något har hänt...
Idag har vi varit med om Frejas första olycka. Eller tja... jag vet inte om man kan kalla det olycka egentligen. Men hon ramlade och slog huvudet i golvet ganska ordentligt. Jag satt på golvet och hon stod framför mig och tappade balansen baklänges och jag hann inte fånga henne så hon slog bakhuvudet i golvet. Hua vad hemskt det var! Hon skrek hysteriskt. Det är väl iofs ett bra tecken. Det är värre om dom slår sig utan att skrika.
Men fy vad rädd jag blev. Tröstade henne och satte på Babblarna på TV:n. Men jag kunde verkligen inte släppa det. Hon verkade lite konstig. Satt hon spände överkroppen lixom. Så jag ringde 1177 som en riktig nervös förstagångsmamma borde. ;) Hon tyckte inte jag behövde oroa mig men att jag skulle hålla lite koll på henne. Gå in och peta lite på henne när hon sover så hon inte är medvetslös. Så jag går in precis hela tiden och peter på henne, klappar henne på ryggen, kittlar henne under fötterna och är allmänt jobbig mot stackaren. Men fy vad nervös jag är. Tänk om det har hänt något?!??
Nu har sovit sen 11.15 så hon har sovit lite längre än vad hon gör i vanliga fall. Men det är inte helt ovanligt att hon sover lite extra länge. Speciellt inte när hon vaknar tidigare än vanligt på morgonen, som hon gjorde idag. Men usch vad orolig jag blir. Löjlig känner jag mig också. Och extremt skyldig. Varför lät jag henne slå sig? Dumma mig!
Nä nu får jag gå in och peta lite på henne igen. Vaknar hon inte snart tänker jag väcka henne. Tar hellre en gnällig och trött bäbis än att sitta här och vara rädd att något har hänt...
Kommentarer
Trackback
