"10 timmar på Varbergs sjukhus"
Efter totalt närmare 10 timmar på Varbergs sjukhus och fyra taxiresor mellan Falkenberg och Varberg ligger Samuel äntligen och sover i soffan med en omlindad och ofattbart hel fot.
Igår kväll kom han hem hoppande på ett ben med stöd av Klasson efter att de varit ute och kört fyrhjuling. Samuel, galen som han är hade när han landade efter ett hopp (!!) glidit av med ena foten från fotpinnen, fastnat med foten under bakdäcket och slitits av fyrhjulingen. Exakt samma sak lyckades han med i söndags, det blev dock lite värre den här gången. Kängan slets av och foten blev blå och svullen. Så det var bara att sätta sig i en taxi och åka upp till akuten. Jätte roligt en måndag, den värsta dagne av alla på alla akutmottagningar.
Efter dryga 5,5 timmar, där den mesta tiden bestod av att Samuel låg på en brits i en korridor sovande tack vare morfinet och jag satt bredvid och tittade på sekundvisare på klockan ovanför oss, fick vi äntligen träffa en ortoped. Härligt nog så visade det sig att röntgen hade tagit bilder på fel ställe så det var bara för oss att åka hem igen. Hemma halv 4, upp halv 8 för att ringa jobbet och sedan sova i ca 1 timme till innan nästa taxi kom för att ta oss tillbaka till sjukhuset.
Så efter ca 3 timmar fick vi i alla fall veta att han otroligt nog inte hade några skelettskador. Bara en elak stukning och mängder av blåmärken och sår. Pojken har änglavakt.
Så nu har han redan bestlutat vilka förändringar som ska göras på fyrhjulingen för att inte det här ska hända när han fortsätter (!!) att hoppa och köra som dåre. Inte konstigt att man är orolig!
Men vi mår bra i alla fall och personalen på akuten var verkligen toppen trots att de hade upp över öronen att göra.
Igår kväll kom han hem hoppande på ett ben med stöd av Klasson efter att de varit ute och kört fyrhjuling. Samuel, galen som han är hade när han landade efter ett hopp (!!) glidit av med ena foten från fotpinnen, fastnat med foten under bakdäcket och slitits av fyrhjulingen. Exakt samma sak lyckades han med i söndags, det blev dock lite värre den här gången. Kängan slets av och foten blev blå och svullen. Så det var bara att sätta sig i en taxi och åka upp till akuten. Jätte roligt en måndag, den värsta dagne av alla på alla akutmottagningar.
Efter dryga 5,5 timmar, där den mesta tiden bestod av att Samuel låg på en brits i en korridor sovande tack vare morfinet och jag satt bredvid och tittade på sekundvisare på klockan ovanför oss, fick vi äntligen träffa en ortoped. Härligt nog så visade det sig att röntgen hade tagit bilder på fel ställe så det var bara för oss att åka hem igen. Hemma halv 4, upp halv 8 för att ringa jobbet och sedan sova i ca 1 timme till innan nästa taxi kom för att ta oss tillbaka till sjukhuset.
Så efter ca 3 timmar fick vi i alla fall veta att han otroligt nog inte hade några skelettskador. Bara en elak stukning och mängder av blåmärken och sår. Pojken har änglavakt.
Så nu har han redan bestlutat vilka förändringar som ska göras på fyrhjulingen för att inte det här ska hända när han fortsätter (!!) att hoppa och köra som dåre. Inte konstigt att man är orolig!
Men vi mår bra i alla fall och personalen på akuten var verkligen toppen trots att de hade upp över öronen att göra.
Kommentarer
Trackback
