Helena

Han är helt underbar.
Det är konstaterat.
Det finns ingen i hela världen som är så underbar som min älskling.

Igår kändes allt hopplöst.
Vi lyckades blir osams under de fjuttiga 15 minuter vi pratade. Eller nej, det stämmer inte riktigt... för vi blev osams långt innan det. Så de få minuter jag får höra hans röst varje dag slösades igår bort mot tråkigheter. Vi var inte så osams att jag skulle vilja påstå att vi bråkade men vi pratade bara om tråkiga saker och var helt enkelt inte helt överens. Det gjorde det ju så klart ännu svårare för mig att sova utan honom igår.

Så vad är det då som gör honom så underbar, undrar du säkert.

För det första så vaknade jag i morse och hade fått inte ett utan två sms. Med fem minuters mellanrum dessutom. Jag fick veta hur mycket han saknar mig och att han också tyckte att gårdagens samtal var onödigt. Små saker jag vet. Men vilken skillnad det gjorde. Idag har jag för första gången lyckats se på allt positivt. Idag har jag inte varit ledsen för att han är borta. Idag har jag äntligen bara sett fram emot att han ska komma hem.

Och nu på kvällen pratade vi dessutom i en halvtimme. I en halvtimme. Det är inte långt ifrån vad vi har pratat SAMMANLAGT tidigare i veckan. Allt var helt underbart. Han berättade om allt som hänt och hur mycket han bara vill komma hem till mig. Jag kände mig så älskad och saknad. Han är så underbar.

Och det allra gulligaste.... Jag höll nästan på att glömma.
Han lindrar eltejp runt fingret eller armen varje gång han går ut och när någon frågar varför han har tejp på armen säger han att det är för att han har flickvän. Att det är hans gummiförlovning. Hur gullig är han inte?
Det har dessutom spridit sig så det är massa både tjejer och killar som springer omkring i aya napa just nu med eltejp som kärlekssymbol.
Kan man annat än älska honom?

Jag saknar honom så otroligt mycket.
Men idag mår jag inte dåligt. Jag bara längtar.