Helena

Fortfarande lika tomt i lägenheten. Fortfarande ingen Samuel.
Så fort han kommer hem släpper jag honom inte ur sikte. Jag släpper honom aldrig ur min famn.

Men vilken kräftskiva vi hade i lördags.
Många kräftor, många snapsvisor och alldeles alldeles för många glas vin. Men roligt hade vi.
Jag saknade givetvis Samuel något oerhört under kvällen och i och med att jag fick mer och mer alkohol i blodet blev givetvis alla känslor mer och mer synliga. Men jag fick många tröstande ord. Tack alla! Speciellt skönt var att från ett ganska oväntat och relativt neutralt håll fick höra att alla ser hur mycket Samuel älskar mig. På grund av hur han tittar på mig. Då måste det vara äkta. :)

Så här sitter jag nu. Klockan är halv 12 och jag börjar bli ordentligt trött. Men jag vill inte lägga mig. Så fort jag lägger mig i sängen blir jag brutalt påmind om hur tomt det är här. Att jag är ensam.
Det gör ju inte saken bättre att Samuel har gått och blivit sjuk där nere i värmen. Feber och halsont. Jag vill bara ha honom här hemma så jag kan få ta hand om honom.
Hoppas veckan går fort så han äntligen kommer hem igen.