"Ingenting kan stoppa oss"
Jag säger då det..
Jag är inte byggd för att titta på fotboll... egentligen. Men vem kan hålla sig borta.
När spänningen kryper på ligger mina nerver på utsidan. Hjärtattacken är inte långt borta.
Men ändå kan jag inte låta bli.
Känslan är ju bara så underbar. Gemenskapen, spänningen, rivaliteten och framför allt gjädjen. Den glädjen går inte att hitta någon annastans än på fotbollsarenan. Framför TV:n går givetvis också bra.
I lördags var det inte lätt. Satt hemma hos en Chelsea-supporter och kollade på matchen. Det var inte lätt. Ensam var jag också, inget stöd alls. Det gjorde ont när de gjorde 1-0. Men sen kom den omtalade glädjen när mitt älskade Man U änligen gjorde 1-1. En pirrande känsla rusade genom kroppen. Inte ofta ett kvitteringsmål är så tillfredsställande. Sen rasade allt..... Äcklig straff! Om den var rätt eller inte överlämnar jag åt domarna. Ska inte uttala mig alls.
Men.... lördagen var inte förstörd trots allt. Det finns trots allt ett lag som tar upp större plats i mitt hjärta än United och det är ju mitt kära Elfsborg så klart.
Vi är gul-svarta Elfsborg.
Elfsborg från Borås.
Ingenting kan stoppa oss.
Elfsborg alles alles.
Äntligen en seger.
Varför förlorar man mot Ljungskile när man kan vinna mot Kalmar, det är ju helt galet.
Men det var skönt med tre poäng. Det behövdes. Ni får nog hålla i hatten nu, för nu kommer Elfsborg igång.
Nu har jag kommenterat samtliga inlägg, eller vad det heter, men hade visst missat detta! Förstår att det var jobbigt att titta på matchen med Chelseasupportrar, men det finns någon här som tycker det är dödens kiligt (stavas det så???) att sitta utan dig alldeles ensam och titta på framförallt fotboll och hockey. Även ifall jag tittar, vilket inte är så ofta, så kan jag ju inte så mycket som du, så det blir inte samma sak. Så du är saknad!!! Det är skönt att veta att du blir väl omhändertagen, hälsa honom så mycket och ge honom en kram från mig... och säg till honom att ge dig en puss från mig :-)
